Bulgariska
Bulgariska (bulgariska: български) är ett sydöstslaviskt språk som talas i framförallt Bulgarien, där det är officiellt språk. Bulgariska är närmast besläktat med makedonska och skrivs med en variant av det kyrilliska alfabetet. Bulgariskan är det enda officiella språk inom EU som skrivs med det kyrilliska alfabetet. Medelbulgariskan påverkade starkt kyrkslaviskan och därigenom även det äldre ryska språket. I ryskan finns en hel del bulgariska lånord, hämtade från det gemensamma liturgiska språket kyrkslaviska, som är en form av fornbulgariska. Bulgariskan har genomgått en utveckling som gör att den grammatiskt skiljer sig mycket från de flesta slaviska språk, till exempel genom att kasusböjningen i stort sett avskaffats, bestämd artikel har utvecklats samt nya kategorier har tillkommit i verbsystemet.
Det bulgariska språkets utveckling kan indelas i flera historiska perioder. Den förhistoriska perioden (i stort sett protoslavisk) inträffade mellan den slaviska invasionen av östra Balkan och Kyrillos och Methodios missionerande verksamhet i Stormähren på 860-talet. Fornbulgariska (800-talet till 1000-talet, även kallad fornkyrkoslaviska) var det språk som Kyrillos och Methodios och deras lärjungar använde för att översätta Bibeln och annan liturgisk litteratur från grekiska. Medelbulgariska (1100-talet till 1400-talet) var ett språk med rik litterär aktivitet och många innovationer. Nybulgariska räknas från 1500-talet och framåt. Det nuvarande skriftspråket standardiserades på grundval av 1800-talets bulgariska folkspråk. Bulgariskans historiska utveckling kan beskrivas som en förändring från ett mycket syntetiskt språk (fornbulgariskan) till ett typiskt analytiskt språk (nybulgariskan), med medelbulgariskan som mittpunkt i denna övergång.
Färre än 20 ord återstår i bulgariskan från protobulgarernas språk. Protobulgarerna var det centralasiatiska folk som flyttade in i nuvarande Bulgarien och efterhand övertog det lokala slaviska språket. Det protobulgariska språket var antingen ett turkspråk eller ett iranskt språk (skytiska) och är i övrigt inte besläktat med bulgariskan.
Fornbulgariskan var det första slaviska språk som finns belagt i skrift. Eftersom en slavisk språklig enhet fortfarande existerade under senantiken beskrivs detta språk i de äldsta handskrifterna som языкъ словяньскъ, "det slaviska språket". Under den medelbulgariska perioden ersattes gradvis detta namn med namnet языкъ блъгарьскъ, det "bulgariska språket". I vissa fall användes namnet языкъ блъгарьскъ inte bara om skrivarens medelbulgariska språk utan även om språket från den fornbulgariska perioden och till och med om det från tiden för Kyrillos och Methodios mission i Stormähren. Ett nämnvärt exempel på anakronism är Kyrillos predikan från Skopje (Скопски миней), en medelbulgarisk handskrift från 1200-talet från norra Makedonien, enligt vilken Kyrillos predikade med "bulgariska" böcker bland slaverna i Mähren. Det första omnämnandet av språket som "bulgariska" istället för "slaviska" kommer i det grekiska prästerskapets arbeten i det bulgariska ärkebiskopsdömet i Ohrid på 1000-talet, till exempel i den grekiska hagiografin om Sankt Clemens av Ohrid av Theofylaktos av Ohrid (sent 1000-tal).
Det bulgariska språkets utveckling kan indelas i flera historiska perioder. Den förhistoriska perioden (i stort sett protoslavisk) inträffade mellan den slaviska invasionen av östra Balkan och Kyrillos och Methodios missionerande verksamhet i Stormähren på 860-talet. Fornbulgariska (800-talet till 1000-talet, även kallad fornkyrkoslaviska) var det språk som Kyrillos och Methodios och deras lärjungar använde för att översätta Bibeln och annan liturgisk litteratur från grekiska. Medelbulgariska (1100-talet till 1400-talet) var ett språk med rik litterär aktivitet och många innovationer. Nybulgariska räknas från 1500-talet och framåt. Det nuvarande skriftspråket standardiserades på grundval av 1800-talets bulgariska folkspråk. Bulgariskans historiska utveckling kan beskrivas som en förändring från ett mycket syntetiskt språk (fornbulgariskan) till ett typiskt analytiskt språk (nybulgariskan), med medelbulgariskan som mittpunkt i denna övergång.
Färre än 20 ord återstår i bulgariskan från protobulgarernas språk. Protobulgarerna var det centralasiatiska folk som flyttade in i nuvarande Bulgarien och efterhand övertog det lokala slaviska språket. Det protobulgariska språket var antingen ett turkspråk eller ett iranskt språk (skytiska) och är i övrigt inte besläktat med bulgariskan.
Fornbulgariskan var det första slaviska språk som finns belagt i skrift. Eftersom en slavisk språklig enhet fortfarande existerade under senantiken beskrivs detta språk i de äldsta handskrifterna som языкъ словяньскъ, "det slaviska språket". Under den medelbulgariska perioden ersattes gradvis detta namn med namnet языкъ блъгарьскъ, det "bulgariska språket". I vissa fall användes namnet языкъ блъгарьскъ inte bara om skrivarens medelbulgariska språk utan även om språket från den fornbulgariska perioden och till och med om det från tiden för Kyrillos och Methodios mission i Stormähren. Ett nämnvärt exempel på anakronism är Kyrillos predikan från Skopje (Скопски миней), en medelbulgarisk handskrift från 1200-talet från norra Makedonien, enligt vilken Kyrillos predikade med "bulgariska" böcker bland slaverna i Mähren. Det första omnämnandet av språket som "bulgariska" istället för "slaviska" kommer i det grekiska prästerskapets arbeten i det bulgariska ärkebiskopsdömet i Ohrid på 1000-talet, till exempel i den grekiska hagiografin om Sankt Clemens av Ohrid av Theofylaktos av Ohrid (sent 1000-tal).
