Albanska
Albanska är ett språk som utgör en egen gren av den indoeuropeiska språkfamiljen. Det talas av cirka 6 miljoner människor, huvudsakligen på västra Balkanhalvön, och skrivs med latinskt alfabet. Det är nationalspråk i Albanien och Kosovo och ett av de officiella språken i Nordmakedonien, Serbien och Montenegro. Det talas vidare av betydande minoriteter i bland annat Grekland och Italien samt i övriga Västeuropa och Nordamerika.
Albanska utgör en egen gren av den indoeuropeiska språkfamiljen. Det kan inte inordnas i någon av de andra grupperna av den indoeuropeiska språkfamiljen. Därför är språket i fråga varken germanskt, romanskt eller slaviskt. I huvudsak samma öde har armeniska och grekiska, som utgör egna undergrupper.
Albanskans indoeuropeiska karaktär upptäcktes först 1854 av tysken Franz Bopp; detaljer om språkets grundläggande överensstämmelser med de övriga indoeuropeiska språken utarbetades på 1880- och 90-talen av en annan tysk vid namn Gustav Meyer. Andra viktiga arbeten lades fram av dansken Holger Pedersen och österrikaren Norbert Jokl.
Albanska är vidare det enda nu levande språket av en numera utdöd grupp av den indoeuropeiska språkfamiljen. Det visar inget nära släktskap med andra indoeuropeiska språk och dess koppling till de övriga indoeuropeiska språken är långt ifrån klarlagd.
Vissa forskare menar att albanskan är ett dotterspråk till illyriskan. Om albanskan är illyriskans dotterspråk är svårt att avgöra. Det finns bara några få bevarade ord från illyriskan. Frågan kompliceras ytterligare genom att illyriskan är ett centumspråk, medan albanskan är ett satemspråk. Många överensstämmelser i ordförrådet mellan albanska och illyriska ses vanligtvis som det främsta direkta beviset för albanskans illyriska ursprung.
Albanskan uppvisar vissa grammatiska likheter med rumänskan och har i vissa fall identiskt lika latinska ord. Denna teori om släktskap mellan albanskan och rumänskan skulle, om det vore sant, betyda att albanskan inte kan ha sitt ursprung i antikens illyriska. Det finns dock inga belägg för att albanskan skulle ha talats i samma språkområde som rumänskan historiskt sett eller av historiskt samma folk.
Trots att albanskan länge varit påverkad av andra språk (romanska språk, grekiska, turkiska och slaviska språk) har det gentemot andra indoeuropeiska språk ett särpräglat ordförråd, och, på många punkter, egen morfologi och fonetik.
Albanska utgör en egen gren av den indoeuropeiska språkfamiljen. Det kan inte inordnas i någon av de andra grupperna av den indoeuropeiska språkfamiljen. Därför är språket i fråga varken germanskt, romanskt eller slaviskt. I huvudsak samma öde har armeniska och grekiska, som utgör egna undergrupper.
Albanskans indoeuropeiska karaktär upptäcktes först 1854 av tysken Franz Bopp; detaljer om språkets grundläggande överensstämmelser med de övriga indoeuropeiska språken utarbetades på 1880- och 90-talen av en annan tysk vid namn Gustav Meyer. Andra viktiga arbeten lades fram av dansken Holger Pedersen och österrikaren Norbert Jokl.
Albanska är vidare det enda nu levande språket av en numera utdöd grupp av den indoeuropeiska språkfamiljen. Det visar inget nära släktskap med andra indoeuropeiska språk och dess koppling till de övriga indoeuropeiska språken är långt ifrån klarlagd.
Vissa forskare menar att albanskan är ett dotterspråk till illyriskan. Om albanskan är illyriskans dotterspråk är svårt att avgöra. Det finns bara några få bevarade ord från illyriskan. Frågan kompliceras ytterligare genom att illyriskan är ett centumspråk, medan albanskan är ett satemspråk. Många överensstämmelser i ordförrådet mellan albanska och illyriska ses vanligtvis som det främsta direkta beviset för albanskans illyriska ursprung.
Albanskan uppvisar vissa grammatiska likheter med rumänskan och har i vissa fall identiskt lika latinska ord. Denna teori om släktskap mellan albanskan och rumänskan skulle, om det vore sant, betyda att albanskan inte kan ha sitt ursprung i antikens illyriska. Det finns dock inga belägg för att albanskan skulle ha talats i samma språkområde som rumänskan historiskt sett eller av historiskt samma folk.
Trots att albanskan länge varit påverkad av andra språk (romanska språk, grekiska, turkiska och slaviska språk) har det gentemot andra indoeuropeiska språk ett särpräglat ordförråd, och, på många punkter, egen morfologi och fonetik.
Land
-
Kosovo
Kosovo är inte medlem i Förenta nationerna och har inte formella relationer till Europeiska unionen.