Västsahara (arabiska: الصحراء الغربية As-Ṣaḥrā' al-Ġarbiyyah), tidigare Spanska Sahara (eller Saguia el Hamra y Río de Oro), är ett område i Saharaöknen söder om Marocko i norra Afrika. Övriga angränsande länder är Algeriet och Mauretanien. Området är enligt FN ett icke-självstyrande område som ska avkoloniseras.
Befrielserörelsen Front Polisario (Folkfronten för befrielse av Saguia el Hamra och Rio de Oro) bildades 1973 med befrielse från den spanska kolonialismen som mål, efter att Spanien vägrat gå med på FN:s upprepade krav på avkolonisering. Sedan november 1975 ockuperas Västsahara till stora delar av Marocko. Internationella Domstolen i Haag avvisade 1975 Marockos anspråk på Spanska Sahara (Västsahara). Inget land erkänner idag Marockos rätt till Västsahara.
Den västsahariska republiken, Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR), utropades 27 februari 1976, när de sista spanska trupperna lämnade området. Över 80 stater har erkänt Västsahara (SADR), dock inget EU-land, men närmare hälften av dem har sedan återtagit sina erkännanden.
1992 skulle en FN-ledd folkomröstning om Västsaharas självständighet ha ägt rum som ett led i avkoloniseringen, men Marocko har förhindrat den. Sedan 2004 motsätter sig Marocko helt ett självständigt Västsahara. En stor del av Västsaharas befolkning bor sedan ockupationen 1975 i flyktingläger i Algeriet.
Västsahara har en av världens största fosfatfyndigheter, rika fiskevatten, flera mineraler och möjligen olja samt naturgas.
Den stora majoriteten av de ursprungliga invånarna i Västsahara är sahrawier, saharier, ett arabiskt nomadfolk, som levt i området i århundraden och som har en egen kultur och språk, hassaniyya. Detta språk talas också i Mauretanien. Spanien tilldelades och koloniserade området 1884 vid den så kallade Berlinkonferensen.
FN:s särskilda utskott för avkolonisering]] upp på FN:s lista över områden som ska avkoloniseras, det vill säga befolkningen har rätt till självbestämmande och självständighet. I december 1965 antog FN:s generalförsamling en resolution med krav på Spanien att avkolonisera området. I december 1966 antog FN:s generalförsamling en resolution med krav på Spanien att under FN:s överinseende organisera en omröstning angående Västsaharas självbestämmande, ett krav som sedan upprepades varje år 1967–1973.
År 1973 bildades Front Polisario (Frente Popular para la Liberación de Saguia El Hamra y Rio de Oro) med syfte att genom väpnad kamp befria territoriet från spansk kolonialism. Spanien genomförde en folkräkning 1974 men inte någon folkomröstning.
År 1975 gjorde Marocko och Mauretanien anspråk på området. FN hänsköt då frågan till Internationella domstolen i Haag, som meddelade att västsaharierna har rätt till självbestämmande och självständighet. Marockos och Mauretaniens anspråk på området avvisades alltså. 1975 befann sig Spanien i ett politiskt känsligt läge med en döende Francisco Franco. Genom ett hemligt avtal, det så kallade Madridavtalet, överlämnade Spanien kolonin till Marocko och Mauretanien.
De spanska trupperna lämnade Spanska Sahara samtidigt som Marocko och Mauretanien invaderade landet. Spanien hade inte fullföljt sitt uppdrag att avkolonisera Spanska Sahara. Marocko annekterade de norra två tredjedelarna av Västsahara, Mauretanien den södra tredjedelen. Polisario hade nu två uppgifter; att ta hand om den flyende västsahariska befolkningen och att samtidigt bekämpa den marockanska och mauretanska invasionen. Efter bland annat napalmbombningar av marockanskt flyg upplät Algeriet ett område för flyktingläger i Tindoufprovinsen nära gränsen till Västsahara, där de fortfarande bor kvar.
