Lingala
Lingala är ett bantuspråk som talas i nordvästra delen av Kongo-Kinshasa och en stor del av Kongo-Brazzaville, samt i någon mån i Angola och Centralafrikanska republiken. Det har över 30 miljoner talare. Det klassificeras som C.36D enligt Malcolm Guthries system klassificering av bantuspråk, och C.40 enligt SILs system. Det är ett officiellt språk i Kongo-Brazzaville och Kongo-Kinshasa.
Lingalas ursprung finns i bobangi, ett språk som talades längs Kongofloden mellan Lisala och Kinshasa. Bobangi fungerade som ett regionalt handelsspråk före Kongofristatens tillkomst. Under de 1800-talets två sista årtionden, efter att kung Leopold II av Belgien gynnade utforskning och besättning av området, blev bobangi mer allmänt använt. Språket lärdes och influerades av västerlänningarnas mellanhänder och tolkar, som hade förts till området från andra delar av Central- och Östafrika (till exempel Zanzibars, Komorernas och Tanganyikas inland). Den koloniala administrationen, som behövde ett gemensamt språk för området, började använda språket för missionsverksamhet och administrativ verksamhet. De kallade det bangala för att skilja det från det gamla bobangi. Vid sekelskiftet påbörjade missionärer från CICM ett projekt för att 'rena' språket och göra det till ett 'rent bantuspråk' igen. Under denna process ersattes termen bangala av lingala, genom att man lånade ett prefix från ett av grannspråken. Termen förekommer första gången i skrift i en publikation från CICM-missionären Egide De Boeck (1903).
Lingalas ordförråd har lånat in mycket från franskan. Det finns också en del inflytande från portugisiska, engelska och nederländska.
Lingalas ursprung finns i bobangi, ett språk som talades längs Kongofloden mellan Lisala och Kinshasa. Bobangi fungerade som ett regionalt handelsspråk före Kongofristatens tillkomst. Under de 1800-talets två sista årtionden, efter att kung Leopold II av Belgien gynnade utforskning och besättning av området, blev bobangi mer allmänt använt. Språket lärdes och influerades av västerlänningarnas mellanhänder och tolkar, som hade förts till området från andra delar av Central- och Östafrika (till exempel Zanzibars, Komorernas och Tanganyikas inland). Den koloniala administrationen, som behövde ett gemensamt språk för området, började använda språket för missionsverksamhet och administrativ verksamhet. De kallade det bangala för att skilja det från det gamla bobangi. Vid sekelskiftet påbörjade missionärer från CICM ett projekt för att 'rena' språket och göra det till ett 'rent bantuspråk' igen. Under denna process ersattes termen bangala av lingala, genom att man lånade ett prefix från ett av grannspråken. Termen förekommer första gången i skrift i en publikation från CICM-missionären Egide De Boeck (1903).
Lingalas ordförråd har lånat in mycket från franskan. Det finns också en del inflytande från portugisiska, engelska och nederländska.
Land
-
Centralafrikanska republiken
Landet består mestadels av ett kuperat platåland, med ett flertal floder som översvämmas under regnperioden. Klimatet är ett tropiskt regnskogs- och savannklimat. Det är ett av Afrikas minst utvecklade länder, och hade år 1995 en BNP per invånare på 340 amerikanska dollar. Stora delar av befolkningen är sysselsatt inom jordbruk som framför allt är självhushållningsjordbruk. -
Kongo-Brazzaville
Republiken Kongo, på svenska ofta Kongo-Brazzaville, är en stat i centrala Afrika. Folkrepubliken Kongo var officiellt namn på landet under åren 1969–1991. Landet ligger vid Atlanten och gränsar till Angola, Gabon, Kamerun, Centralafrikanska republiken och Kongo-Kinshasa. Kongo-Brazzaville är en av Afrikas största petroleumproducenter. Landet kallas för Kongo-Brazzaville på svenska för att kunna särskilja landet från det närliggande landet Demokratiska republiken Kongo som på svenska för särskiljandets skull kallas för Kongo-Kinshasa.